Det känns som att jag vandrar omkring i ett moln. Kanske är det de smärtstillande pillerna som gör det. Lyckligtvis har jag lärt mig vartenda steg i lägenheten tack vare tyst trippande i mörkret då jag kommit hem efter utekvällar. En enda stor suddig bild är allt jag ser nu, och ändå har jag glasögonen på mig. Slowmotion. Dags för sängen innan huvudvärken återvänder. Så här tidigt har jag inte lagt mig på.. jag vet inte hur länge.