Jobbet och jobbigt
Häromdagen kom det in ett ungt tvillingpar och tillika "Mr X-look-alikes" i butiken. Dubbelt upp alltså. Hur ska jag kunna glömma något när sånt här händer vava? Snart är det den 28e februari. Jag vill inte hoppas längre. Inte ens den äldre versionen av mig.

Språkpolislouisen
Du är yngre än jag ("du är yngre än mig => du är yngre än vad mig är" - nejnej.)
Du är sur på dem. De är sura på dig. ("du är sur på dem. dem är sura på dig" - nejnej.)
Vart ska du och var är du nu? ("vart ska du och vart är du nu?" - nejnej.)

"Skolan"
Jag är inte riktigt glad i kursen jag går nu. Den är för förvirrad och lärarna är svårtolkade (+ att de beter sig väldigt underligt). Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt dem så det blir mest en "ärdedummaihuvudet?"-blick. Jag brukar inte tycka illa om folk och jag tror inte folk tycker så illa om mig heller, men de här ledarna får jag dåliga vibbar från. Handledning? - Nej tack. Sist satt tanten och stirrade åt andra hållet och var inte det minsta intresserad av att hjälpa mig på något sätt alls. Jag vill leka med olika material, prova på, inte bara få en uppgift att göra och sedan försöka lista ut vad för material som passar bäst samt hur detta ska genomföras (svårt då jag knappt provat på något). Budgeten tillåter inte att prova på. Sist jag var inne i butik för att skaffa pannåer och lite andra grejer hamnade summan på runt 500 kronor, och det var efter studentrabatten på 20%. Tur att min far sponsrade mig i det där läget. Tack, tack, tack, men jag vet inte vad det ska bli av det här.

Nära och kära
Min bästa vän talar om staterna för en lång, lång tid. Ett år eller så. Den själviska delen av mig vill inte att hon åker för jag kommer sakna henne något så förbannat mycket, medan den andra delen hoppas att allt blir så som hon tänkt. Hon är värd allt och lite till. Min äldsta vän. Min bästa vän.