Tåget från Stockholm var en timme och tretton minuter bak sin tid då vi anlände till Hässleholm. Vilket kaos under färden. Uttråkad var jag inte. Med Clabbe sittandes snett framför mig, dock vänd mot mig, kunde jag knappt sitta still där i första klass. Jag ville sjunga för kung och för fosterland, eller i alla fall för mig själv.

Strax före Göta Kanal och den lilla minibron tåget skulle över stannade tåget. Anledningen var att bron inte gick att fälla ner så tåget fick vänta. Med ständiga faktauppdateringar av den snälle mannen med mikrofonen insåg vi att vi skulle stanna där ett tag. En del gick av tåget. Jag besökte toaletten och mötte utanför dörren ett par med 6 månader gamla tvillingar, en son och en dotter. Modern gick av för att lufta den ena bebben medan den brittiska fadern passade den andra. Efter att vi stått still där i Norrköping i 50 minuter började tåget att röra på sig igen. Fadern kom framspringandes, nästan fortare än ljuset, till en av informationstanterna i vår vagn. Jag anade oråd, vilket besannades vid nästa station då tvillingarnas mamma stod där på perrongen iförd endast sin sommarklänning, det gråa vädret till trots. Tåget hade kört iväg från Norrköping med öppna dörrar och då modern var av tåget. Totalkaos. Jag kan inte låta bli att skratta över hur den mur som nära på alla svenskar bär rivs ner direkt då något oväntat inträffar; oftast något negativt. Kaoset till trots, tror jag det mesta slutade väl. Förseningar, ja, men bussar och taxibilar sattes in på de sträckor tågbytande folk missat. Kanske hann Clabbe till och med med sin 19.55-klippning. Låt oss hoppas det.

Väl hemma upptäckte jag att jag vunnit en goodiebag från Wysteriia, värd cirka 2 600 kronor, innehållandes bland annat en färgglad laptopväska som kostar 599 kronor i butik. Yay me!

Stockholmsresan skulle ta lång tid att berätta, och just nu vill jag bege mig till sängen och mysa med Eskil, så jag skjuter fram det berättandet.